Vissa saker kan man påverka med positivt tänk, låta saker vara och bara låta saker falla i glömska. Vissa saker kan man diskutera, älta, och komma över. 

Vi lever som anhöriga till någon med psykisk ohälsa. Det påverkar alla i familjen.

Som det ser ut idag finns det inget vi som föräldrar och anhöriga kan göra för att påverka, styra, eller bestämma. För de med psykisk ohälsa bestämmer själv.

Men jag som mamma ( och alla andra anhöriga ) blir så illa berörda när man inget kan göra! När man gång på gång larmar om att personen mår dåligt, personen behöver hjälp men vägrar. Vi står som idioter och kan inte göra någonting! Jag kan berätta att det gör så förbannat ont i själen att se sitt barn lida, att se sitt barn självdestruktivt, att inse att en dag kanske barnet inte finns kvar om inte hjälpen kommer och tas emot!

Åter än en gång fick vi samtal mitt i natten om överdos! Kaos skrik vrål panik! De samtalen mina vänner, det vill ni inte ha!!! 

Men jag och min älskade make, vi är härdade ( inte klokt att vi blivet det) , stiger upp mitt i natten, klär på oss, äter liten frukost, packar kaffe och vatten och fika, rastar hundar! 

Denna gången hade vi sådan tur att lillasyster inte var hemma ( hon sov hos farmor och farfar) så vi behövde inte släpa med henne eller ordna akut barnvakt! , så bara sätta sig i bilen och köra 50 min till akuten. 

I bilen går ju tankarna, klarar han sig? Vad har han tagit denna gången? Vad gör jag om han dör? Hur går vi vidare? Ligger han nedsövd igen? Får han men? Vem måste jag meddela? Vet boendet var han är? 

1000 frågor! 1000 tankar!

När vi kommer till akuten några timmar efter första samtalet så hittar sköterskan inte sonen i systemet! Ännu mer panik tankar!!!! 

Men efter en liten stund så hittar sköterskan att han ligger på mava! Lättnad- då lever han! 

Vi visas in på mava! Där ligger min lille grabb ( 2m lång och skäggstubb😊), blek, svettig, ångest och orolig. 

Sköterskor berättar att han hittats  liggandes mitt ute på en väg. Vilken tur att ingen körde på honom, ( stackars dem som skulle råka ut för det😱) och testat positivt på det mesta när han kom in på akuten! Hon berättar att han fått lugnande och får dropp då han är uttorkad! Psyk är kontaktat och han ska läggas in så fort han fått sova och piggna till kroppsligt. Åh vilken lättnad, äntligen blir han inlagd och kan få hjälp!👍

Jag sitter och håller min son i handen och Magnus håller mig i handen, sköterskorna är fantastiska ( som alltid) bjuder oss på kaffe och frågar hur vi mår. Jag sms:ar till hans kontaktperson och efter mycket om och men kommer jag fram till en telefonsvarare till boendet och kan meddela vad som hänt grabben.

Efter fyra timmar måste vi äta frukost, grabben sover så vi går och fikar. Kommer tillbaka och sitter vid grabbens sida. Efter ytterligare några timmar måste vi röra oss. Grabben börjar vakna men har inte ätit eller druckit eller gått på toa. Jag och Magnus går ut en stund, sköterskor lovar att ringa om det är något. 

När vi kommer tillbaka efter pausen, då sitter läkaren med grabben. Läkaren har inga bevis för att överdosen var medveten tagen! 

Vet ni vad det innebär? Min son skriver ut sig själv och kan åka hem. 

Vägrar att lägga in sig på psyk och få vård. Så går det till.

Jag och Magnus kan inget göra. Vi köper lite käk till grabben och får köra hem honom till hans hem. 

Jag meddelar boendet och hans kontaktperson om situationen och de lovar att de ska se till honom extra och se till att han äter. 

Så nu vet vi inte vad som händer! Är det aktivt missbruk? Då ska han ju ha vård! Hur bevisar man ett missbruk? Vart ska man då skicka honom isåfall! 

Vi var hemma igen sent på söndagen, helt slut landar man i soffan, orkar inget! Totalt psykiskt utmattade! Ringa och informera syskon, lufta tankarna med alla som behöver. 

Min själ är sårad, mitt hjärta blöder. Men jag kan inte påverka något, kan inte tvinga till vård, jag skulle vilja tvinga , hota och skälla! Men istället så får vardagen gå vidare, jobba träna, hemmet, barnen, vovvarna! Så är livet. 

Men jag gläds över att sonen lever! Än en gång hade han tur! 

Jag måste oxå tacka alla fina runt omkring oss! Vi känner verkligen att ni finns! Det där lilla sms:et och samtalet ger oss styrka❤️ Tack!!

Ha en bra dag vänner! Det ska vi försöka ha❤️/ Josefin